Stress..
Konsten att kunna glädjas åt det man har i livet och inte stressa upp sig själv för något man inte har är sjukt svårt!
Jag är en person som är enormt impulsiv. Får jag för mig något så vill jag att det ska ske direkt, helst igår eller för en vecka sen. Detta gäller inte bara om jag hittar en snygg väska på stan som jag vill ha utan det gäller allt! Kärlek, jobb etc. etc.
Just nu har jag en anställning hos Bemanningsproffsen ute på Stadiumlagret till den 13 juni, det är ändå en bit kvar tills den tar slut så jag borde inte se något problem på jobbfronten än. Men ändå så gör jag det.
Jag är en person som är enormt impulsiv. Får jag för mig något så vill jag att det ska ske direkt, helst igår eller för en vecka sen. Detta gäller inte bara om jag hittar en snygg väska på stan som jag vill ha utan det gäller allt! Kärlek, jobb etc. etc.
Just nu har jag en anställning hos Bemanningsproffsen ute på Stadiumlagret till den 13 juni, det är ändå en bit kvar tills den tar slut så jag borde inte se något problem på jobbfronten än. Men ändå så gör jag det.
Jag känner en extrem prestationsångest hela tiden, varje dag, av att jag inte har ett annat jobb. För jag trivs inte alls på Stadiumlagret, det är alldeles för enformigt för min del dessutom är det inget som faller mig i smaken med att gå och plocka kläder och skicka iväg i en kartong.
Jag började där för att jag hade tröttnat på kockyrket som jag egentligen bör hålla på med efter en treårig utbildning på hotell&restaurang programmet. Nu längtar jag tillbaka till att vara kock och få jobba med någonting kreativt och skapande. Men jag har ingen aning om hur länge jag vill jobba med det, det jobbiga är att jag säkert tröttnar efter en månad i köket..
Frågan är vad jag ska satsa på efter Stadium?
Jag hade tänkt att flytta ner till Göteborg eller Malmö och ge kockyrket en chans. Det känns som om det krävs en storstad för att få mig motiverad till det. I Norrköping finns inget att hämta när man är kock, dessutom skulle det vara sjukt kul att flytta till en större stad med nya människor och äventyr!
Men som sagt, jag måste försöka hejda min impulsivitet. Jag har, med stor sannolikhet, i alla fall 2 månaders jobb på ett ålderdomshem här i Norrpan. Då vore jag ju egentligen dum som tackade nej till det för att hoppas på att få ett kockjobb i Malmö eller Götet..
Jag har även funderingar på att studera till Undersköterska i höst. Inom i alla fall en tre års period så kommer dem skrika efter undersköterskor inom vården. Utbildningen tar ca 1,5 år och under tiden kommer jag, med stor sannolikhet, kunna jobba extra både på ålderdomshemmet och på dagis.
Jag har hela livet framför mig, men ändå stressar jag upp mig själv för att jag vill att allt ska ske direkt, NU!
Det är den inre stressen som är farlig, men jag kan inte hjälpa det..
Jag är förvirrad, stressad och har ångest.
Istället för att glädjas åt att jag har gått ner drygt tio kilo i vikt, har ett jobb och lön som rullar in varje månad och dessutom underbara vänner och familj.
Varför ska det vara så svårt att glädjas åt det man har, åt sina framgångar..?
Jag började där för att jag hade tröttnat på kockyrket som jag egentligen bör hålla på med efter en treårig utbildning på hotell&restaurang programmet. Nu längtar jag tillbaka till att vara kock och få jobba med någonting kreativt och skapande. Men jag har ingen aning om hur länge jag vill jobba med det, det jobbiga är att jag säkert tröttnar efter en månad i köket..
Frågan är vad jag ska satsa på efter Stadium?
Jag hade tänkt att flytta ner till Göteborg eller Malmö och ge kockyrket en chans. Det känns som om det krävs en storstad för att få mig motiverad till det. I Norrköping finns inget att hämta när man är kock, dessutom skulle det vara sjukt kul att flytta till en större stad med nya människor och äventyr!
Men som sagt, jag måste försöka hejda min impulsivitet. Jag har, med stor sannolikhet, i alla fall 2 månaders jobb på ett ålderdomshem här i Norrpan. Då vore jag ju egentligen dum som tackade nej till det för att hoppas på att få ett kockjobb i Malmö eller Götet..
Jag har även funderingar på att studera till Undersköterska i höst. Inom i alla fall en tre års period så kommer dem skrika efter undersköterskor inom vården. Utbildningen tar ca 1,5 år och under tiden kommer jag, med stor sannolikhet, kunna jobba extra både på ålderdomshemmet och på dagis.
Jag har hela livet framför mig, men ändå stressar jag upp mig själv för att jag vill att allt ska ske direkt, NU!
Det är den inre stressen som är farlig, men jag kan inte hjälpa det..
Jag är förvirrad, stressad och har ångest.
Istället för att glädjas åt att jag har gått ner drygt tio kilo i vikt, har ett jobb och lön som rullar in varje månad och dessutom underbara vänner och familj.
Varför ska det vara så svårt att glädjas åt det man har, åt sina framgångar..?
Love <3
