Schizofreni..?
Konsten att vara barn och vuxen på samma gång...
Jag gillar människor som trots ålder kan behålla barnet inom sig. Sånna som kan bjuda på sig själva och göra saker utan att tycka det är pinsamt.
Det känns som om allt blir så mycket roligare då!
Men på något sätt känns det som en viss grad av schizofreni, speciellt när man kan gå från att beté sig som ett barn till att "bli vuxen" på bara några sekunder.
Det är som om ena hjärnhalvan förblir barn medans den andra växer upp, och den måste hela tiden påminna "barn-halvan" om att vi faktiskt är vuxna.
För att ge ett exempel:
Efter jobbet idag åkte jag till min otroligt fina vän Vicy. Vi skulle ha en försenad alla hjärtans dag-dejt tillsammans, mat och bio stod på schemat. Vi begav oss till stan för att äta, sallad på Paus blev det. Vid sju-tiden var vi klara och insåg då att det inte går några filmer förrens nio, så vi sköt upp det till Fredag. Jag skulle gå till spårvagnen och Vicy skulle hyra filmer på Ica, så jag följde med dit eftersom det ligger på vägen. När hon hyrt filmerna ställde vi oss utanför för att "ta farväl". Vicy står då och leker med en sån där böjbar skylt som brukar finnas utanför matbutikerna. Hon böjer på den och har till och med upp benet på den. Helt plötsligt säger hon "Haha va fan gör jag, jag är ju 23". Sjukt rolig kommentar som kom från ingenstans!
Jag gillar människor som trots ålder kan behålla barnet inom sig. Sånna som kan bjuda på sig själva och göra saker utan att tycka det är pinsamt.
Det känns som om allt blir så mycket roligare då!
Men på något sätt känns det som en viss grad av schizofreni, speciellt när man kan gå från att beté sig som ett barn till att "bli vuxen" på bara några sekunder.
Det är som om ena hjärnhalvan förblir barn medans den andra växer upp, och den måste hela tiden påminna "barn-halvan" om att vi faktiskt är vuxna.
För att ge ett exempel:
Efter jobbet idag åkte jag till min otroligt fina vän Vicy. Vi skulle ha en försenad alla hjärtans dag-dejt tillsammans, mat och bio stod på schemat. Vi begav oss till stan för att äta, sallad på Paus blev det. Vid sju-tiden var vi klara och insåg då att det inte går några filmer förrens nio, så vi sköt upp det till Fredag. Jag skulle gå till spårvagnen och Vicy skulle hyra filmer på Ica, så jag följde med dit eftersom det ligger på vägen. När hon hyrt filmerna ställde vi oss utanför för att "ta farväl". Vicy står då och leker med en sån där böjbar skylt som brukar finnas utanför matbutikerna. Hon böjer på den och har till och med upp benet på den. Helt plötsligt säger hon "Haha va fan gör jag, jag är ju 23". Sjukt rolig kommentar som kom från ingenstans!
Love <3
Drygt två år senare..
Två år sen mitt sista inlägg har jag tänkt mig skriva några rader..
Jag känner mig klar med festande och allt sånt. Jag känner mig helt och hållet redo för barn och för att stadga mig. Det skulle inte göra mig något att inte ha friheten till att gå ut varje helg, eller göra vad jag vill när jag vill.
Jag hoppas att jag snart kan hitta mig en man som ville ha allt med mig.
Love <3
Jag är på ett helt nytt plan i livet just nu, så egentligen borde en ny blogg vara på sin plats!
När jag skrev sist hade jag pojkvän, gick fortfarande i skolan och var allmänt förvirrad när det gällde vad jag ville göra med mitt liv. Men mycket har hänt sen dess...
Jag flyttade ihop med och förlovade mig med min dåvarande kärlek.
När jag skrev sist hade jag pojkvän, gick fortfarande i skolan och var allmänt förvirrad när det gällde vad jag ville göra med mitt liv. Men mycket har hänt sen dess...
Jag flyttade ihop med och förlovade mig med min dåvarande kärlek.
Jag levde livet under sista året i gymnasiet, åkte en månad till Tyskland på praktik. Hade en helt awesome studentvecka och tog studenten efter en treårig utbildning på John Bauergymnasiets Hotell&Restaurang linje.
Efter fem och ett halvt år har jag nu avslutat förhållandet och flyttat hem igen.
Jag har dessutom besökt Malmö och lärt känna Katten Gustav..
Jag har under dessa två år lärt mig väldigt mycket om mig själv, växt och utvecklats som person.
Som mitt liv ser ut nu är inte riktigt vad jag tänkt mig, jag har gjort en paus skulle man kunna säga.
Jag bor hemma igen, jobbar med det mest enformiga arbete som finns på ett lager och längtar efter så mycket mer.
Efter skolan var jag trött på restaurangyrket och var tvungen att ta en paus. Jobbade extra på diverse ställen och hamnade till slut med ett visstidskontrakt på ett lager. Efter ett tag längtar jag nu tillbaka till att få laga mat, min passion.
Så har vi detta med kärlek. Det känns sjukt att vara singel igen..
Jag är ingen person som vill vara ensam, jag vill ha ett förhållande.
Jag är ingen person som vill vara ensam, jag vill ha ett förhållande.
Jag har så mycket kärlek, omtanke och värme att ge.
Jag är, enligt pappret, blott tjugo år men känner mig som mycket äldre.
Jag har alltid varit mogen för min ålder och hoppade antagligen över ett par år under "ungdomstiden".
Eftersom jag är så pass mogen så faller jag för äldre killar, vilket gör allt så mycket mer komplicerat..
Alla är inte lika öppna för åldersskillnad som jag är. Majoriteten har ju något emot det eller finner det lustigt.
Jag känner mig klar med festande och allt sånt. Jag känner mig helt och hållet redo för barn och för att stadga mig. Det skulle inte göra mig något att inte ha friheten till att gå ut varje helg, eller göra vad jag vill när jag vill.
Ett barn är det absolut finaste som man någonsin kan få, och jag har så mycket kärlek att ge till en liten ögonsten!
Förstå vilken underbar känsla att få bära på ett liv och se det växa innuti sig. Att nio månader senare få föda det och vara världens lyckligaste!
Jag hoppas att jag snart kan hitta mig en man som ville ha allt med mig.
Äktenskap, barn och ett liv tillsammans :)
Love <3
